Mmm... min man var mitt stora stöd!

March 8, 2015

Jag har tänkt att skriva till dig sedan vår dotter föddes i början av november, men tiden har upphört samtidigt som den rusar.

 

Jag är övertygad om att det är tack vare din kurs som förlossningen gick så smidigt och lätt.

 

Klockan tolv på natten så fick jag den första värken. Hampus höll på att somna och jag tyckte att det var onödigt att stirra upp honom så jag fortsatte att titta på Downton abbey och värkarna fortsatte att komma var femte minut. Mellan ett och halv tre slumrade jag mellan värkarna, men sen var det inte möjligt. Jag gick igenom papper och anteckningar från föreläsningarna som vi hade varit på. Vid fem kunde jag inte ligga kvar i sängen längre. När jag var uppe och gick så kunde jag fortsätta att tänka tungt och lugnt och neråt. Vid sex var det mellan tre och fyra minuter mellan värkarna så då ringde jag till förlossningen. Då tyckte hon att jag skulle vänta tills att det var en till två minuter emellan. Och jag gillade inte henne ;)


När jag ringde vaknade Hampus och då vågade jag mig på att bada när han satt bredvid och kunde hjälpa mig upp. Han tog också över värkappen. Jag badade nog i drygt en timme. Och det kändes rätt bra. Värkarna växte och kom oftare och när jag hade kommit upp ur badet så var det under två minuter mellan och vi började göra oss iordning. Jag var rätt lugn och fick värkar så fort jag rörde mig så det tog evigheter att ta på mig kläder. :) stackars Hampus som hade chockvaknat yrade runt och försökte packa ner det sista. Och så gjorde han mackor att ta med. Jag åt en macka ståendes vid byrån. Sedan åkte vi in.

 

 

Jag var öppen 3-4cm så vi skrevs in 8.40.

 

Sedan hängde vi i rummet. Hampus var underbar. Varje värk masserade han min ländrygg och sa "mmmmmm" vilket hjälpte mig massor!  Framemot slutet så missade han att en värk hade börjat och jag märkte att jag var på väg upp på tå och kunde inte hitta tyngden så då vände jag mig mot honom och sa "mmm" och så fort han sa mmm så reagerade min kropp med att slappna av. Det är så otroligt häftigt.


När krystvärkarna kom så var jag inte helt öppen så bm ville att jag skulle försöka låta bli att krysta. DET var det svåraste under hela värkarbetet. Hela kroppen ville ju föda barn. Sedan äntligen fick jag krysta. Och efter några krystvärkar kom hon utfarandes, vår perfekta lilla flicka. 

 

Tack. Tack för att du kunde förmedla det som jag behövde veta. Biologin. En värk i taget. Att det inte är en minuts smärta utan 20 sekunder.

 

14.19 föddes hon. Drygt 14 timmar efter första värken. Det gick oförskämt lätt att föda barn :)
Hampus frågade strax efteråt, när det broderades, om jag vill ha en till och jag svarade jajamänsan!  :-D

Please reload

Featured Posts

Hur livet runtomkring påverkade mina förlossningar

March 22, 2015

1/6
Please reload

Recent Posts

September 11, 2019

May 23, 2019

February 6, 2019

January 24, 2019

December 28, 2018

Please reload

Archive