Jag får ganska ofta frågan om varför jag börjat arbeta som gravidcoach. För att kunna svara på detta behöver jag börja från allra första början, när jag själv föddes.

 

Jag föddes 1976. Två år innan föddes min storebror. Han blev vid ett års ålder hastigt sjuk och dog. Vilket naturligtvis var ett stort trauma för mina föräldrar. På den tiden fanns inte medvetenheten om hur viktigt det är att sörja och man skulle på något vis glömma och gå vidare. Som en del av att gå vidare fick mina föräldrar rådet att skaffa ett nytt barn, på det viset skulle det vara enklare att leva vidare. Då blev jag till, mitt i en sorgeprocess och en djup saknad av sin son. Jag vet idag att denna tid har påverkat mig. Mitt sätt att relatera till världen, mitt sätt att bygga relationer till människor och mitt sätt att uppfatta mig själv.

 

Jag levde länge med en känsla av att inte tillhöra. Att inte få vara med och att vara annorlunda. Mina allra första barndomsminnen handlar om detta. Jag hittade olika sätt att försöka komma i kontakt med mig själv och med andra människor. Tyvärr blev alla dessa metoder självdestruktiva och skapade ett stort lidande både för mig själv och människor runt omkring mig. Jag levde under många år i en kamp där jag inte hittade någon väg ut. Jag upplevde stress, ångest, stora humör svängningar och det var som att jag till sist förlorade all kontakt med mig själv. Jag kände det ofta som att mitt huvud var överhettat och min kropp inte existerade.

Jag arbetade under denna tid med psykiskt sjuka människor och utbildade mig också inom beteendevetenskap på högskolan. Därefter började jag arbeta med hälsofrämjande arbete. Jag försökte göra karriär, hade ett stort socialt umgänge och väldigt höga krav på mig själv.

Tills en dag när jag helt enkelt inte orkade längre och tog kontakt med en kvinna som jag hade förstått hade hittat en lösning då hon hade samma erfarenheter med sig som jag.

Detta var 2004.

Jag hittade människor som hade hittat ett sätt att leva som fungerade trots att dom hade mått väldigt dåligt. Jag fick möjlighet att som jag ser det få en ny karta för livet. Kanske framförallt så fick jag möjlighet att förstå mig själv och rensa ut det som inte längre fungerade. Ersätta det med ett kärleksfullt sätt att relatera till mig själv och till andra. Det var som att födas på nytt. Det var också en spännande tid eftersom jag fick lägga all min så kallade kompetens åt sidan och förstå att allt det som jag hade lärt mig inte var till någon nytta för mig själv.

Denna resa var tvungen att gå förbi hjärnans intelligens. Det var naturligtvis också en mycket smärtsam tid med mycket sorg och ilska. Förutom att jag kom i kontakt med mina känslor så fick jag även komma i kontakt med min kropp. Jag fick känna hur allt hängde samman. Jag fick lära mig använda min kropp genom att lyssna på dess signaler, jag fick lära att uttrycka mina känslor genom min kropp och kanske störst av allt jag fick lära mig att stanna kvar i kroppen och inte längre behöva stänga av den.

Det var under denna omvälvande tid i livet som en väninna till mig blev gravid. Pappan till hennes väntade barn var inte så närvarande och hon önskade att jag skulle vara hennes förlossningsstöd. Jag fick då möjlighet att följa henne genom hela graviditeten, förlossningen och in i mammalivet. Jag var med hos barnmorskan, på ultraljud, på föräldrautbildning, genom hela förlossningen, på BB, på vägen hem från BB och under första tiden hemma. Jag hade då inga planer på att arbeta med gravida utan min enda önskan var att vara det bästa stöd jag kunde till min väninna. Jag fick erfarenhet av att få känna på hur det är att vara stöd till en väntande, födande och ny bliven mamma.

 

Några år senare fick jag möjlighet att börja arbeta inom skolan som beteendevetare. Jag arbetade med barn från 1-16 år, med deras familjer och med skolan som helhet. Det var under denna tid som mitt intresse väcktes för hur barnets känslomässigt utvecklas under graviditeten och första tiden i livet, hur detta har betydelse för resten av livet. Jag förstod att det är viktigt att en mamma kan känna lugn och trygghet för att kunna stödja bebisen i magen men också vad som är viktigt när barnet kommer till världen och vad som inte är det. Vid denna tid hade jag gjort en stor egen läkningsprocess och kunde plötsligt se kopplingarna till hur min tid i mammas mage och när jag kom till världen måste ha påverkat mig. Hur den läkning jag gjort hade fungerat på mig, det hade faktiskt skett en läkning som hade gjort att mina nervtrådar i hjärnan börjat koppla rätt, det som gjorde att jag nu kunde uppleva livet på ett nytt sätt.

 

Jag fortsatte min yrkesbana med att arbeta med tonårstjejer som självskadande och min förståelse för betydelsen av första tiden i livet blev ännu större. Då inte minst relationen förälder-barn. Jag har sedan 2007 stöttat kvinnor som varit där jag var och velat komma tillbaka till livet utan självdestruktiva vanor. Denna support har haft fokus på den känslomässiga delen med coachande samtal och vägledning genom processen. Det har även handlat om kroppsarbete att skapa kontakt med kroppen, att känna kontakt, kunna slappna av och vara medveten om sin kropp.

2008 blev jag gravid för första gången. Jag hade just börjat en kurs som varade över ett år. En kurs för kvinnor som vill fördjupa kontakten med sig själva. Detta leddes av en mycket erfaren terapeut. Det var 20 kvinnor som träffades under 7 helger. Kvinnor i alla åldrar och med olika bakgrunder. Mitt i detta blev jag gravid. Det var en så stor gåva till mig och till min bebis i magen. Vi fick så mycket stöd från andra kvinnor och jag kunde verkligen knyta an till mitt väntade barn. Vi, jag och min bebis, hade mycket tid tillsammans under dessa helger som även gjorde att jag skapade tid i min vardag för oss. Vi fick under kursen göra många fina övningar tillsammans. Jag förstod storheten i detta under tiden men kanske allra mest efter att jag fött min första son.

 

Jag hade haft allt detta med mig in i förlossningsrummet och trots att det var en medicinsk förlossning på grund av igångsättning med en hel del oros moment så var jag inte rädd en enda gång utan hade full tillit till att min kropp gjorde precis det den skulle och att min bebis var helt trygg där inne. När jag tänker tillbaka på hur det var fram till 2004 när jag inte ville ha någon som helst kontakt med min egen kropp fram till den dagen jag födde så känns det som ett stort mirakel. Att jag kunde vara så närvarande i min kropp under den stora påfrestningen som det innebär att föda.

Det blev för mig en mjuk och enkel övergång in i mammalivet och jag och min son hade och har en väldigt nära kontakt. Så trots att jag inte själv fått uppleva någon djup anknytning till min mamma så var det nu möjligt med min son.

Det var när min son var ca 3 månader, han och jag var ute och gick en kall vinterdag när jag plötsligt förstod hur allt hängde samman. Inget i mitt liv var en slump utan jag hade genom min egen erfarenhet, genom mina utbildningar och mina tidigare arbeten fått en enorm kunskap. Det var som att något i mig sa att det här måste du ge vidare till andra kvinnor. Du ska arbeta med gravida kvinnor. Jag vände på vagnen och gick med raska steg hemåt. Min son fortsatte att sova och jag skrev och skrev om allt som dök upp. Detta var 2010 och jag har sedan dess ägnat mig helhjärtat åt att dels fördjupa min kunskap ytterligare och åt att bygga upp mitt företag för att ge vidare till dom som vill uppleva lugn, trygghet och tillit genom graviditet, förlossning och in i föräldraskapet.

Jag utbildade mig till doula, Föda utan Rädsla instruktör och Awesome birth teacher. Och idag är jag här med din Gravidcoach. Jag har även fött en andra son. Han föddes 2012 den upplevelsen blev en helt annan. Jag valde vart jag skulle föda och vem som skulle vara närvarande under förlossningen. Jag hade förstått att detta var så oerhört viktigt och att jag kunde påverka detta. Jag födde honom hemma tillsammans med min sambo, vår första son, en doula och en barnmorska. Det var alldeles underbart. Att få denna upplevelse med sig har också gjort att jag förstår att mina utbildningar sen tidigare är ett enormt mervärde för de gravida som känner sig oroliga och rädda.

ERfarenhet av att följa min väninna och erfarenheten som mitt arbete har gett mig har ökat mitt intresse för partnerns roll under processen. Jag har sett hur viktig tryggheten är även för partnern. Att förstå sin roll och känna möjligheten i att vara närvarande utifrån sina förutsättningar genom processen. Det gör att jag just nu skriver en förlossningsförberedande bok som enbart vänder sig till partnern.  

 

Jag önskar att alla blivande föräldrar får uppleva sin förlossning stärkande och närvarande. Att alla föräldrar får känna sig fullt ut sedda, hörda och mottagna. Att alla barn får födas in i en lugn värld och en mjuk famn.

Gravicoach - logo - Föda utan rädsla - profylax

Din Gravidcoach erbjuder

Profylaxkurser, Föda utan rädsla, föreläsningar, doula, coachning, gravidyoga och doulautbidlning. 

Hos oss får du råd och stöd under hela din graviditet och under din förlossning.  

Du kan prata med oss om förlossningsrädsla/oro, smärtlindring, stress och förlossningsförberedelse

© din Gravidcoach 2017

info@gravidcoach.se

  • Instagram Social Ikon
  • Wix Facebook page
  • YouTube Classic