Featured Posts

En planerad hemförlossning

Fredagen den 5 oktober just när jag gått upp ur sängen märker jag att slemproppen gått. Även om jag vet att det inte behöver betyda så mycket är det roligt att något händer. Kroppen börjar förbereda sig. När jag och Lovis (3 årig dotter) äter lunch samma dag får jag några kännbara sammandragningar och livmodern fortsätter att jobba på under eftermiddagen och kvällen även om de inte gör ont. Då hembarnmorskorna vill veta tidigt om något är på gång för att kunna planera vilka som ska komma och när, ringde jag Ann och berättade att något eventuellt var på G. Vi bestämde att jag skulle höra av mig om något mer hände. Jag och Daniel (maken) lade oss i soffan framför en film och sammandragningarna fortsatte. När vi gick och lade oss stannade dock allting av och jag sov hela natten. Under lördagen och söndagen hade jag färre sammandragningar än jag haft på flera veckor. Jag hade sms-kontakt med barnmorskorna som tyckte att så kan det vara innan det drar igång på allvar.

Veckan, då barnet beräknades komma på torsdagen, började. Lite mer av slemproppen släppte och på kvällarna hade jag lite sammandragningar. På måndagen gick jag och dottern genom hela stan för rutinbesök på MVC och sen hängde vi på öppna förskolan. Tisdag och onsdag lämnade jag henne på förskolan 9-14 och vilade mest hemma under tiden. Dessa dagar var första gången jag känt att det gjort ont att gå. Det kändes som knivar i underlivet alternativt att bäbisens huvud slog mot symfysen för varje steg. Ajaj! Antagligen höll han riktigt på att sjunka ner ordentligt dessa dagar.

På torsdagen, den 11:e oktober gick maken till jobbet som vanligt och jag gick upp först när han hade gått. Dottern kollade på teve. Efter frukost när jag skulle göra henne i ordning för att gå till förskolan kände jag hur vatten började pulsera ur mig i vågor. En sammandragning och sen en våg av