Gör en latensfasplan – en viktig del av din förlossningsförberedelse

Latensfasen, eller den tidiga födseln, är ingen transportsträcka till den “riktiga” födseln. Den är en viktig del av födandet i sig och kan spela en betydligt större roll för både förlossningsupplevelsen och det fortsatta förloppet än många är förberedda på. Hur du har det under den här tiden kan påverka hur rustad du känner dig när värkarbetet senare växlar upp. Om du får möjlighet att känna dig trygg, vila, fylla på med energi och hitta strategier som hjälper just dig, kan du gå vidare med mer kraft kvar och en större tillit till det som fungerar.

Med en genomtänkt latensfasplan kan du och din stödperson skapa mer lugn, hushålla med krafterna och förbereda det stöd, den miljö och de verktyg som ger dig en stadig grund att fortsätta födandet från.

Tanka närhet och vila under den tidiga födseln

Latensfas – vad är det egentligen?

Latensfasen är i dag det vedertagna ordet för att beskriva den första delen av förlossningen. Jag använder begreppet här eftersom det är etablerat inom vården och det som de flesta känner igen och söker information om.

Samtidigt finns det skäl att problematisera ordet. Latens kan få denna del av födseln att låta som en passiv väntetid innan något viktigare börjar. Om all uppmärksamhet riktas mot det som ska hända senare finns en risk att vi missar att även den tidiga födseln har ett eget värde – och att den kräver sina egna strategier, sitt eget stöd och sin egen omsorg. Barnmorskan Märta Cullhed Engblom på Föda med stöd har uttryckt det så här:

”Byt ut ordet latensfas mot tidig födsel och låt kvinnan få exakt samma status som den kvinna som krystar. Vården och omhändertagandet under tidig födsel är lika viktig som vården i ett senare skede av födseln.”

Bort från omvärlden - in i födandet

Den tidiga delen av födseln kan betraktas som en slags brygga, eller övergång. Du är ofta fortfarande närvarande och kan prata mellan värkarna, fatta beslut och ordna praktiska saker. Samtidigt påbörjas ett skifte av fokus, där du släpper taget alltmer från omvärlden och går djupare in i födandet - eller "labour land" som birthworkers använder som benämning ibland.

Barnmorskan och författaren Rachel Reed använder begreppet separationsfasen för att beskriva denna resa. Du kanske får ett behov av att bädda rent, duscha, dämpa belysningen, ordna mat, samla rätt personer omkring dig eller stänga av telefonen. Äldre barn behöver kanske tas om hand och praktiska saker avslutas. Detta är alltså inte något oviktigt praktiskt fixande vid sidan av födseln. Det kan vara viktiga pusselbitar för att skapa den trygghet du behöver, och helt enkelt ingå i det som krävs för att du ska kunna släppa taget om omvärlden och "separera", för att komma djupare in i födandet.

Vad händer i kroppen?

Födseln styrs av ett komplext samspel mellan hormoner och nervsystem. Oxytocin, vårt födandehormon men också lugn-och ro-hormon, bidrar till livmoderns sammandragningar och är samtidigt kopplat till bland annat närhet, trygghet och minskad rädsla. När värkarna tilltar ökar kroppens betaendorfiner, som är en del av kroppens egen smärtreglering. Dessa kan bidra till att du blir mer fokuserad och inåtvänd. Många börjar efter hand prata mindre, sluta ögonen, upprepa samma rörelse eller ljud och tappa känslan för tid.

Även stressystemet har en funktion. Du har ett visst påslag av adrenalin som hjälper dig att samla de personer du behöver, göra färdigt det praktiska och ta dig till den plats där du vill föda. Det hela är en oerhört finstämd hormonell balansgång - för om du känner dig mycket rädd, iakttagen eller överstimulerad kan stressystemet få större utrymme, störa oxytocinets rytm och påverka värkarbetet. Det är en av anledningarna till att värkar kan glesa ut när du byter miljö , möter nya människor eller behöver svara på många frågor. Här kan du läsa om strategier för att underlätta bilresan till förlossningen.

Om värkarna avtar eller den tidiga delen av födseln tar tid betyder det inte att du eller din kropp gör något fel. Födseln följer sällan en rak linje, och ett långsamt eller ojämnt förlopp är inte något du orsakar genom att bli rädd, ledsen eller stressad. Lugn ska därför inte bli ännu en prestation. Du behöver inte vara harmonisk för att föda “rätt”, och du kan inte styra hormonerna med viljan. Det du däremot kan påverka är hur du möter och hanterar den här tiden. Genom att förbereda stöd, vila, mat, värme, avskildhet och sådant som får dig att må bra kan den bli mer begriplig, trygg och hanterbar. Målet är inte att skynda på kroppen, utan att ge dig själv så goda förutsättningar som möjligt medan den arbetar i sin egen takt.

En grund att bygga vidare på

Hur du har det under den tidiga födseln kan få betydelse för hur rustad du känner dig när värkarbetet senare växlar upp. Det betyder förstås inte att en lugn latensfas garanterar ett visst förlopp, eller att en tuff början automatiskt leder till en svårare fortsättning. Födseln är inte så enkel eller linjär. Men om du under den här första delen av födseln har fått möjlighet att känna dig trygg, vila mellan värkarna, fylla på med mat och dryck och hitta ett sätt att vara i det som händer, kan du gå vidare med mer kraft kvar. Du har kanske hunnit lära känna värkarna lite, märka vad som hjälper dig att slappna av och förstå vilka personer, miljöer och strategier som gör det lättare att följa med i processen.

På så sätt kan den tidiga födseln bli något du bär med dig vidare, inte som en prestation du har klarat av, utan som en erfarenhet av att kroppen arbetar och att du har stöd omkring dig. När intensiteten sedan ökar börjar du inte helt från noll. Du har redan hunnit hitta några hållpunkter och kanske också en större tillit till det som hjälper just dig. Det är därför en latensfasplan kan vara så värdefull. Inte för att kontrollera födseln eller försöka få den att följa en viss väg, utan för att ge dig en så stadig och omsorgsfull grund som möjligt att fortsätta från.

Gör en plan för tiden – vila, slappna av och skifta fokus

Den tidiga delen av födseln kan vara kort, men den kan också pågå länge; det kan röra sig om allt från några timmar till flera dygn. Därför behöver planen innehålla mer än tekniker för själva värkarna. Fundera också över hur du vill förhålla dig till tiden, hushålla med kraften och skapa utrymme för återhämtning.

Att klocka värkar – hjälp eller stress?

När de första värkarna kommer är det lätt att börja klocka varje sammandragning. För vissa ger det trygghet. För andra skapar det vaksamhet och gör att fokus fastnar på telefonen, minuterna och frågan om något har förändrats. Ett alternativ är att klocka några värkar för att få en uppfattning och sedan lägga undan telefonen. Återvänd om du vill till klockningen när värkarna tydligt ändrar karaktär eller när förlossningen behöver information om mönstret. Däremellan kan du luta dig mot rådet “rest, relax and distract”: vila, slappna av och rikta uppmärksamheten mot något annat mellan värkarna.

Försök alltså att hitta dina egna oxytocinnycklar: sådant som hjälper dig att må bra, slappna av och känna dig ostörd. För någon är det mörker och tystnad. För någon annan är det musik, värme, beröring, humor, vatten eller närheten till en särskild person. Massage, skratt och intimitet kan också boosta oxytocinets frisättning. Du behöver inte somna för att vila. Det viktiga är att hushålla med kraften och ge kroppen möjlighet att återhämta sig i små portioner. Det handlar inte om att ignorera födseln, utan om att låta den pågå utan att du behöver övervaka varje minut.

Fotmassage kan vara en oxytocin-nyckel

Fyll på med näring och energi

Ät och drick sådant du tycker om och som ger dig energi. Förbered gärna mat som är enkel att få i sig och som du faktiskt gillar. Ät hellre lite och ofta än att vänta tills du är riktigt hungrig. När värkarna blir mer intensiva kan aptiten minska och en hel måltid kännas svår.

Tänk också på att dryck kan bidra med mer än bara vätska. Vatten är en bra grund, men du kan även ha exempelvis smoothie, buljong, juice eller en dryck med elektrolyter tillgänglig. Det kan vara särskilt hjälpsamt om du svettas mycket, har svårt att äta eller behöver något som ger lite energi. Du som är partner eller stödperson kan ansvara för att mat och dryck finns inom räckhåll och erbjuda den födande något med jämna mellanrum, såväl hemma som på förlossningsrummet.

Gå en trygghetsrunda i hemmet

En del av latensfasplanen kan vara att gå en runda i ditt eget hem och fundera över hur du vill använda det under den tidiga födseln. Vad kan de olika rummen erbjuda, och finns det något som skulle göra dem mer användbara?

I sovrummet kanske du kan skapa mörker, värme och vila. I vardagsrummet finns kanske en soffa att sjunka ner i, en matta att stå på alla fyra på eller en stol att luta sig över. Köket erbjuder mat, dryck och en känsla av vardag och normalitet. Titta också praktiskt på badrummet. Får en pilatesboll plats i duschen? Den kan vara skön att sitta på eller hänga över medan varmt vatten får strila över rygg och höfter. Om utrymmet är för litet kanske en stadig duschpall fungerar bättre. Tänk på att underlaget behöver vara halksäkert och att det ska vara enkelt att ta sig upp och byta ställning.

Fundera sedan på om hemmet behöver kompletteras med något, till exempel en TENS-apparat, rebozosjal, pilatesboll, värmekudde, duschpall eller möjlighet att dämpa belysningen.

Du behöver inte skapa ett perfekt födelserum. Se i stället hemmet som en verktygslåda och ställ dig frågan:

Hur kan jag använda och komplettera mitt eget hem för att få det stöd jag behöver under den tidiga födseln?

Bygg verktygslådan före födseln

När värkarna redan kräver din uppmärksamhet är det svårare att lära sig nya metoder. Prova därför olika strategier i förväg. Verktygslådan kan innehålla:

• andning och avslappning

• massage och mottryck

• TENS

• värme

• bad eller dusch

• rörelse och olika positioner

• ljud, rytm och röst

• vila och avskildhet

• visualisering och affirmationer

  
  

Målet är inte att samla på sig så många tekniker som möjligt, utan att hitta några verktyg som känns naturliga och begripliga för just dig. Det viktiga är att du och din partner eller stödperson känner er trygga med att det finns strategier att ta till när värkarbetet blir mer krävande.

Oavsett om du väntar ditt första barn eller har fött tidigare kan en profylaxkurs ge värdefull kunskap, praktiska verktyg och en gemensam grund att luta sig mot. Den kan också stärka er som team och göra det lättare att stötta varandra under födseln.

Boka profylaxkurs

Bli en delaktig partner - maxa stödet under latensfasen

En latensfasplan är minst lika mycket en plan för den som ska stötta dig. Om den tidiga delen av födseln blir långdragen kan även partnern behöva vila, äta och samla kraft. En extra stödperson – en vän, familjemedlem eller doula – kan då finnas nära den födande medan partnern får möjlighet att återhämta sig.

Det kan handla om att turas om med massage och närvaro, ordna mat och dryck, sköta telefonen eller se till att den födande inte blir ensam om partnern behöver sova en stund. Det betyder inte att den extra stödpersonen tar partnerns plats eller att partnern blir mindre delaktig. Tvärtom kan avlastningen göra det lättare för partnern att vara känslomässigt närvarande när det verkligen behövs. Även under resan till sjukhuset kan en extra person göra stor skillnad. En partner beskrev det så här:

”Värkarna var väldigt intensiva, men jag kunde fokusera på att köra lugnt och säkert eftersom jag visste att hennes väninna satt bredvid henne i baksätet och stöttade henne.”

Väl inne på sjukhuset kan samma stöd fortsätta vara värdefullt. Den extra personen kan bidra med kontinuitet när miljön förändras, fånga upp praktiska frågor och finnas kvar om partnern behöver en paus. Det ger partnern större möjlighet att vara just partner – nära, trygg och delaktig – i stället för att ensam bära alla praktiska och känslomässiga uppgifter.

Om ni inte vill eller har möjlighet att ha med en extra stödperson går det ändå att planera för avlastning. Fundera på hur partnern kan få korta pauser, när det passar bäst att äta och vila och vilka praktiska uppgifter som kan förberedas eller förenklas. Kanske kan någon finnas tillgänglig på telefon, lämna mat, köra er till sjukhuset eller hjälpa till med äldre barn och djur.

Det viktiga är inte hur många personer som finns med, utan att stödet är hållbart. En genomtänkt plan kan göra det lättare för både den födande och partnern att spara kraft och känna sig trygga genom en lång tidig födsel.

När är det bäst att åka in?

När man pratar om latensfas eller tidig födsel leder det nästan alltid vidare till en annan fråga: När är det egentligen bäst att åka in till förlossningen?

Hemmet är för många den plats där det är lättast att slappna av, dra sig undan och gradvis släppa taget om omvärlden. Samtidigt kan den tidiga födseln väcka ett starkt behov av att ta sig till den plats där man förväntar sig att föda. Samma förflyttning kan påverka olika personer på olika sätt, delvis beroende på var man känner sig trygg men också beroende på var man befinner sig i födselprocessen. För en kvinna kan bilresan, miljöbytet och mötet med nya människor göra att värkarna tillfälligt glesar ut och för en annan kan ankomsten till sjukhuset ge den trygghet som behövs för att kunna slappna av mer.

Du kan alltid ringa förlossningen för råd och bedömning. Men kroppen är inte en maskin, och beslutet kan inte alltid grundas enbart på antalet värkar, deras längd eller hur många minuter det är mellan dem. Det är också viktigt att lyssna på hur det känns i kroppen: hur du mår, om du känner dig trygg, om du kan hantera värkarna där du är och om något har förändrats.

Det finns inget enkelt svar på när värkarbetet störs minst. Det handlar inte bara om hur tätt värkarna kommer eller hur öppen livmodermunnen är, utan också om avståndet till sjukhuset, hur födseln utvecklas, vilket stöd du har och var du känner dig tryggast just nu. Lägg gärna in övergången till sjukhuset i din latensfasplan:

• När börjar sjukhuset kännas tryggare än hemmet?

• Vad behöver jag för att resan ska bli så lugn som möjligt?

• Hur kan min stödperson hjälpa mig genom värkarna i bilen?

• Vem tar hand om telefon, vägbeskrivning och praktiska frågor?

• Vad behöver jag när vi kommer fram för att kunna landa i det nya rummet?

Målet är inte att hitta en exakt tidpunkt som passar alla, utan att känna igen när din trygghet börjar flytta sig från hemmet (om du inte planerar en hemfödsel) till den plats där du vill föda.

Läs mer i detta blogginlägg: ”När ska man åka in till förlossningen?” 

Planen är ett stöd – inte ett prov

En latensfasplan ska inte bli ännu en prestation. Den är ett sätt att förbereda omsorg, inte att försöka kontrollera födseln. Födseln kan börja snabbt, långsamt eller på ett helt annat sätt än du föreställt dig. Planens värde ligger därför inte i att allt blir som du har tänkt, utan i att du och din partner har reflekterat över just din och er trygghet, vila, näring, miljö och stöd. Det gör det lättare att möta det som kommer och anpassa planen efter situationen.

Vill du ha stöd att förbereda inför födseln? Boka en kostnadsfri konsultation så guidar jag er rätt. Har ni frågor eller funderingar är ni varmt välkomna att fylla i kontaktformuläret eller skriva DM på Instagram: @dingravidcoach

Med värme, Aniara