Förlossningsbrev – så skriver du ett som känns rätt för dig

Ett förlossningsbrev är mer än en lista över önskemål inför födseln. Det kan vara ett sätt att själv få syn på vad som är viktigt, vad som skapar trygghet och hur man vill bli bemött när man befinner sig mitt i något stort, intensivt och svårt att förutse. Det kan också hjälpa personalen att snabbare förstå vem du är, hur du fungerar och vad som ligger bakom de önskemål du har.

Skriva förlossningsbrev

Skriva förlossningsbrev – en del av din förberedelse

Det stora värdet ligger ofta inte i att försöka planera födseln i detalj, utan i att använda brevet som en del av förberedelsen, som ett komplement till journalen och som ett sätt att skapa lite mer förståelse och relation i ett läge där personalen ofta träffar dig för första gången.

Brevet får gärna växa fram längs med graviditeten. Du kan börja med några tankar, fylla på efterhand, stryka sådant som inte längre känns viktigt och kanske skriva klart det som en av de sista förberedelserna inför födseln. Det händer ofta mycket under de sista veckorna, både fysiskt, emotionellt och mentalt, och sådant som kändes självklart tidigare i graviditeten kan kännas annorlunda när födseln faktiskt närmar sig. Och oavsett vad du har skrivit har du alltid rätt att ändra dig. Brevet är inte ett kontrakt. Det du skriver är en bild av vad du tänker och önskar utifrån det du vet just nu, inte ett löfte om hur du måste känna när du väl föder.

Förlossningsbrevet är i första hand till för dig

Det finns ett egenvärde i själva processen att skriva ett förlossningsbrev. Att sätta sig ner, fundera, läsa på om det man själv vill veta mer om och prata tillsammans med sin partner eller stödperson kan göra att man får syn på sådant som annars är lätt att skjuta framför sig.

Vad är viktigt för mig?

Vad skapar trygghet?

Vad motiverar mig?

Vad oroar jag mig för?

Hur brukar jag reagera när jag blir stressad, rädd eller har ont?

Hur vill jag att andra kommunicerar med mig när jag själv kanske inte har så lätt att uttrycka vad jag behöver?

Det betyder inte att du behöver hitta svar på allt. Men genom att börja fundera på frågorna kan det bli tydligare vad som faktiskt spelar roll för just dig.

Ett komplement till sammanfattningen i journalen

Mot slutet av graviditeten gör man ofta en sammanfattning tillsammans med sin barnmorska på barnmorskemottagningen, och den informationen är förstås viktig. Där kan det finnas uppgifter om graviditeten, tidigare erfarenheter, medicinska faktorer och sådant ni har pratat om inför födseln. Men sammanfattningen i journalen och ett förlossningsbrev fyller inte riktigt samma funktion. Förlossningsbrevet kan istället betraktas ett väldigt bra komplement eftersom det ger möjlighet att förmedla mer om vem du är och varför någonting är viktigt för dig.

Det är en sak att skriva:

”Jag önskar sen avnavling.”

Men sen avnavling behöver inte betyda exakt samma sak för alla. Vill ni vänta tre minuter? Vill ni vänta längre än så? Handlar det om att "wait for white" eller att ni önskar en ostörd stund efter födseln? Ditt "varför", eller ert "hur" spelar roll.

Samma sak gäller många andra önskemål. Det behöver inte bli långa utläggningar om precis allt, men när det finns något som betyder mycket för dig kan det vara värdefullt att försöka formulera både vad du önskar och varför. När personalen förstår behovet bakom ett önskemål blir det också lättare att tillsammans hitta vägar framåt om födseln inte utvecklas exakt som du hade tänkt.

Ett relationsskapande dokument

Ett förlossningsbrev kan alltså fungera som ett relationsskapande dokument. Den barnmorska – eller de barnmorskor, eftersom man ofta hinner möta flera – som tar emot dig känner sannolikt inte dig sedan tidigare, men behöver på ganska kort tid förstå vem du är, vad som är viktigt för dig och hur du bäst vill bli stöttad i en väldigt stor och ofta intensiv stund i livet. Många inom förlossningsvården är skickliga på att skapa kontakt snabbt, men ett genomtänkt förlossningsbrev kan ge dem ett tydligt försprång och göra vägen in i relationen kortare.

Jag brukar ibland använda det här exemplet med mina klienter:

Tänk dig att den barnmorska som senare kommer att bistå dig under födseln hade kommit hem till er på en kopp kaffe några veckor tidigare. Ni hade suttit tillsammans en stund och pratat, inte bara om olika rutiner och medicinska alternativ, utan om dig, om er och om hur ni fungerar.

Vad hade du velat att hon visste om dig när hon gick därifrån?

Vad hade ni berättat för att hon skulle få en bild av vad som är viktigt för er och hur hon bäst kan stötta dig? Och kanske ännu viktigare:

Vad hade känts skönt för dig att kunna vila i under födseln och tänka: ”Det här vet min barnmorska om mig”?

Kanske handlar det om att du blir stressad när människor pratar över huvudet på dig. Att du behöver tydlig information för att kunna slappna av. Att du helst vill ha så lite prat som möjligt när värkarna blir intensiva. Att du behöver mycket peppning och bekräftelse, eller att du tvärtom inte alls tycker om uppmuntrande tillrop. Kanske har du svårt att ta in flera frågor på en gång. Kanske behöver du lite tid innan du svarar. Kanske mår du bäst när någon berättar vad som händer steg för steg. Det här är kunskap som inte alltid ryms i en medicinsk sammanfattning, men som kan vara väldigt värdefull för den som ska stötta dig.

Glöm inte partnern eller stödpersonen

Partnern har också en egen upplevelse av födseln och, om hen är den andra föräldern, en upplevelse som följer med in i det gemensamma föräldraskapet. Fundera därför på vad som hjälper just din partner att känna sig delaktig och trygg i rummet. Vissa vill ha tydliga uppgifter, andra behöver mycket information och en tredje kanske framför allt behöver stöd och vägledning från personalen. Ju bättre förutsättningarna är för partnern, desto större är chansen att hen kan bli den trygga resurs du behöver under födseln – och själv få en positiv upplevelse att bära med sig vidare.

Förbered er gärna tillsammans och se till att partnern är ordentligt insatt i brevet, inte bara vet att det finns. Prata igenom vad som är viktigt, vad olika formuleringar betyder och hur du vill att hen hjälper till om du själv inte orkar eller vill föra din talan i stunden. En konkret uppgift kan också vara att partnern ser till att brevet faktiskt kommer fram och blir läst av den personal ni möter.

Måste man verkligen skriva ett förlossningsbrev?

Nej, det måste man inte. Men det finns ofta ett stort värde i själva processen att formulera vad man hoppas på, vad man behöver och vad som skapar trygghet. En förlossning går inte att planera i detalj, men det betyder inte att det saknar värde att ha en plan. Vi gör ju så inför nästan alla andra stora saker i livet också.

En resa blir sällan exakt som man tänkt sig, och större projekt ändrar nästan alltid riktning längs vägen, men det är ändå betydligt lättare att hamna någonstans man vill vara om man först har funderat på vart man vill.

Samma sak gäller inför en födsel. Ju tydligare bild du har av vad du hoppas på, vad som känns viktigt och vad du helst vill undvika, desto lättare blir det också att kommunicera det och skapa förutsättningar för att faktiskt få uppleva mer av det du önskar. Det betyder inte att du behöver ha tagit ställning till allt som eventuellt skulle kunna hända.

Du kan ha en tydlig plan A och samtidigt vara öppen för att förutsättningarna förändras. Det kan också vara värdefullt att fundera på vad som blir viktigt om något inte blir som du först hade tänkt. Om plan A inte är möjlig, vad hjälper dig då att fortfarande känna dig trygg, informerad och delaktig? Det är ofta där ett genomtänkt förlossningsbrev blir som mest användbart.

Du behöver inte ha tagit ställning till allt

Ibland finns det nästan en föreställning om att man inför födseln ska ha bestämt sig kring precis allting. Sen avnavling, vaginala undersökningar, hinnsvepning, amniotomi, värkstimulerande dropp, smärtlindring, K-vitamin och allt däremellan.

Men vi går in i graviditet och födande med väldigt olika förkunskaper, personligheter och sätt att skapa trygghet. För vissa skapas trygghet av att ta reda på precis allt, läsa studier, förstå vårdens rutiner och nästan gå barnmorskeutbildningen på intensivkurs innan det är dags. För andra skapar samma mängd information snarare mer stress och oro. Och många kanske befinner sig någonstans mitt emellan.

Det kan ändå vara bra att ha någorlunda koll på vilka alternativ som brukar finnas och vilka typer av beslut som kan bli aktuella under en födsel. Lite i linje med uttrycket ”if you don’t know your options, you don’t have any”. Om man inte känner till att det finns olika sätt att göra saker på blir det också svårare att ställa frågor, förstå alternativen och vara delaktig när ett beslut behöver fattas.

För den som vill läsa mer kan exempelvis Märta Cullheds material Rutiner i förlossningsvården ge en bra överblick över vanliga rutiner och interventioner, och hjälpa dig att fundera vidare på vad som känns viktigt för just dig. Men du behöver inte ha ett färdigt ja eller nej till varje tänkbar situation innan du föder. För vissa kvinnor är det betydligt viktigare att förmedla hur de vill bli bemötta, hur de känner inför beröring, hur de vill få information, vad som skapar trygghet och hur de vill vara delaktiga i beslut, än att på förhand bestämma exakt vilka val de kommer att göra. Du vet bäst vilken typ av förberedelse som faktiskt gör dig tryggare.

Att fatta beslut under födseln

En strategi jag ibland arbetar med tillsammans med mina klienter är BRAIN, som kan användas när man står inför ett val eller när en intervention föreslås. Bokstäverna hjälper till att stanna upp och fundera kring Benefits – vilka fördelar finns, Risks – vilka risker eller nackdelar finns, Alternatives – finns det andra alternativ, Intuition – vad säger magkänslan och Nothing/Next – vad händer om vi väntar, avstår just nu eller tar beslutet lite senare? Poängen är inte att varje beslut under en födsel måste bli en lång diskussion, och ibland behöver saker förstås ske snabbt. Men när situationen tillåter det kan några minuter göra stor skillnad.

Det är inte ovanligt att känna en oro för att låta besvärlig när man skriver ner sina önskemål. Men du behöver inte ursäkta eller försvara saker som är viktiga för dig och som faktiskt rör din kropp och din bebis. Om det ändå känns viktigt att tydliggöra att dina önskemål gäller så länge det inte finns medicinska skäl att göra något annat, räcker det att skriva det en gång, till exempel i början: ”Så länge det inte finns någon medicinsk indikation önskar jag…”

Försök sedan vara så konkret som möjligt kring det som faktiskt är viktigt för dig. Smärtlindring är ett bra exempel. Om du är öppen för medicinsk smärtlindring men inte vill att den ska erbjudas upprepade gånger kan du skriva: ”Jag är öppen för medicinsk smärtlindring, men vill gärna själv be om den när och om jag önskar.” Det kan också vara precis tvärtom – att du är orolig för att inte veta vilka alternativ som finns eller när det är läge att fråga efter dem, och därför vill att personalen kontinuerligt stämmer av vilka möjligheter som finns och vad nästa steg kan vara.

Det går också att skriva in att du, när situationen tillåter det, gärna vill få lite betänketid inför större beslut. Att personalen först förklarar varför något föreslås, vilka för- och nackdelar som finns och om det finns några alternativ, och att du därefter gärna vill få några minuter tillsammans med din partner eller stödperson för att prata och känna efter i lugn och ro. Där kan kunskap vara en stor tillgång, inte för att du redan på förhand måste veta vilket beslut du kommer att fatta, utan för att det blir lättare att förstå informationen du får, ställa frågor och väga alternativen mot varandra.

Standard är inte alltid samma sak som rätt för just dig

Den stora majoriteten av dem som arbetar inom förlossningsvården är fantastiska människor som brinner för att kvinnor ska få både en medicinskt säker födsel och en så bra upplevelse som möjligt. Ett förlossningsbrev handlar alltså inte om att gå in i födseln med inställningen att man behöver skydda sig från vårdpersonalen. Samtidigt är det ett faktum att riktlinjer och rutiner kan skilja sig mellan olika regioner, ibland även mellan sjukhus inom samma region, och hur de sedan tillämpas i praktiken kan också skilja sig mellan individuella barnmorskor och annan vårdpersonal.

Det finns dessutom fortfarande delar av förlossningsvården där praxis inte är så tydligt evidensbaserad som man kanske skulle önska, och bara för att något görs som standard betyder det inte automatiskt att det är det just du önskar eller behöver. Det här är trots allt din födsel, inte en rutin.

Vårdpersonalen arbetar förstås redan aktivt med sådant som medicinsk säkerhet, att följa barnets mående, upptäcka avvikelser och förebygga större bristningar. Men även där kan det finnas ett stort värde i att de förstår vad just du bär med dig. Om du exempelvis är väldigt rädd för att brista kanske det inte innebär att personalen behöver göra någonting helt annorlunda rent medicinskt, men det kan vara värdefullt för barnmorskan att förstå att frågan väcker stark oro hos dig. Då kan hon kanske vara extra tydlig i slutet av födseln, berätta vad hon ser och gör, förklara vad som händer och hjälpa dig att förstå när du kan följa kroppen och när hon vill att du tar det lite lugnare.

För någon kan just den kommunikationen göra det betydligt lättare att slappna av och känna sig trygg. Det är där individanpassningen kommer in.

Förlossningsvården är ännu inte fullt individbaserad, och det är heller inte rimligt att förvänta sig att personalen automatiskt ska kunna förstå precis vad varje person behöver efter några minuters möte. Därför kan ett genomtänkt förlossningsbrev göra stor skillnad, särskilt när personalen använder det som den lilla guldgruva det faktiskt kan vara och låter det kompensera lite för den relation och förförståelse som annars saknas.

Du sitter redan på viktig kunskap

Det finns nämligen en sorts kunskap som ingen bok, riktlinje eller barnmorskeutbildning kan ge den som möter dig. Du vet vem du är. Du och din partner eller stödperson vet saker om dig som personalen inte kan veta när ni träffas för första gången. Hur du fungerar under press. Om mycket information lugnar dig eller gör dig mer stressad. Om du behöver tid innan du svarar. Vad som händer med dig när du blir rädd. Vad som hjälper dig att hitta tillbaka när du tappar fokus. Vad som får dig att känna dig sedd och vad som i stället får dig att dra dig undan. Använd den kunskapen.

Ett bra förlossningsbrev behöver inte vara en lång lista med medicinska ställningstaganden. Det kan lika gärna vara ett dokument som hjälper personalen att förstå hur du vill bli mött och hur du vill fatta beslut, också i situationer som du inte hade kunnat förutse eller ta ställning till på förhand. Och kanske är det just där brevet blir som mest värdefullt. Inte när allt går precis enligt plan, utan när något nytt uppstår och den som står bredvid dig redan har fått en liten inblick i vem du är, vad som är viktigt för dig och vad du behöver för att fortfarande kunna känna dig trygg, informerad och delaktig.

Förlossningsbrevet handlar därför inte om att försöka kontrollera en födsel i detalj. Det handlar om att lära känna sina egna behov lite bättre, fundera över vad som skapar trygghet och ge människorna som ska finnas bredvid en en bättre chans att förstå detsamma.

Vill du ha hjälp att komma igång?

Om du vill ha stöd i att formulera ditt eget förlossningsbrev har jag tagit fram en guide/mall som hjälper dig att fundera igenom både önskemål, bemötande, trygghet, kommunikation och hur du vill vara delaktig i beslut. Tanken är inte att du ska fylla i “rätt svar”, utan att du ska få hjälp att hitta det som känns viktigt för just dig – och sedan formulera det på ett sätt som blir tydligt för den personal du möter.

Guide till förlossningsbrev

För att ta del mer kunskap om personlig förlossningsförberedelse tipsar jag om att lyssna på avsnitt 10 av Fullvidgat:

Vill du boka förlossningsförberedelse, läs om Din Gravidcoachs tjänster här eller skicka ett mail till aniara@gravidcoach.se

Med värme, Aniara